Segel Sällskapet Gäddviken

Ett av mina allra finaste seglingsminnen utspelar sig i Adriatiska havet vid Kroatiens kust. Dit hade några gäddistjejer begett sig för att under en vecka kajka runt mellan öar med enstaviga namn som Vis, Hvar och Brac. Vi hade hyrt en 50-fots segelbåt i Split. Den där minnesbilden kanhända något förstärkt av ett foto, det är när Britta, som de flesta somrar familjeseglat med två barn och kappseglande maken Björn. Hon står och styr, brett leende, iklädd solglasögon och glansig baddräkt. Lätt som en plätt men inte utan stolthet kryssade hon oss fram över det bläckblå vattnet. Hon seglade stabilt och habilt och på något vis, enligt mitt subjektiva minne, kändes det som att hennes självförtroende som skeppare blommade ut under den där tjejseglatsen.

Så för att ett nytt gäng gäddiskvinnor till rors, i lugn och ro skulle få testa, göra rätt och göra fel utan att någon oombedd ska tala om för dem vad som ska göras, tänkte Gun och jag att vi skulle ordna en tjejhelg på Lilla Skratten. Framför allt tänkte vi att de skulle få öva och pröva att kasta loss och lägga till men även testa rena seglingsmanövrer i trissjolle.

Jag hämtade upp den ganska nyblivna medlemmen Camilla i Gåshaga och vi seglade i svaga vindar ut till Skratten. Mia kom ut med Thomas i deras IF-båt med eldriven aktersnurra. Iwa (som för övrigt hade gjort en väldigt snitsig inbjudan i Gäddviket) och Iwas kompis kom med Andrejs i Ö6:an och så småningom kom Johanna med tjejkompis och Henrik i Långbom.

Förutom oss, skulle det visa sig att det blev en välbesökt helg med många båtar längsmed bryggorna på Lilla Skratten men det störde inte oss, tvärt om.

Efter lite teori på lördagsmorgonen delade vi upp oss i två lag för att öva hissning och halning av segel, kasta loss och lägga till med trissjollen. En boj på västsidan av bryggan var bra att öva på. Det lag som inte var ute och seglade fick öva knopar. Klassikern Lilla Skratten runt och tilläggning vid bryggan vid stranden var en bra start. Förutom att vinden var i mesigaste laget, funkade det bra. Efter lunch tyckte jag inte att jag behövde vara med ombord. Riktigt vad som sas och gjordes vet jag inte men båda lagen lyckades sakta in och snudda vid övningsbojen och sen lägga till snyggt. Johanna, som hade anslutit lite senare gjorde en väldigt snitsig tvärnit vid bryggan i hög fart.

Efter en väldigt god middag, herrarna gjorde en excellent insats med maten, hade vi en trevlig kväll. Dagen därpå fick vi med hjälp av Mias säkra instruktioner använda IF:n och dess elmotor för att öva tilläggningar med ankring i olika konstellationer.

Att öva och att få lära sig att göra rätt genom att testa och att kunna göra fel utan fara för liv och lem är inte alls dumt. Det kan vara ett bra sätt att bli medveten om varför man gör som man gör. Dessutom fick jag testa en elmotor och pröva mig fram till det smartaste sättet att lägga till bredsides. Det senare är något som jag efter 50 års seglande sällan gjort men som jag har fått god användning av sedan dess. På sensommaren berättade Mia att hon hade begett sig ut på egen hand med IF:en. Det var kul att höra.

Förhoppningsvis får vi klubbsponsring och deltagare till en liknande sommarhelg även sommaren 2022.

Av: Sofia Broomé

Skrivut