Det började med ett gäng gossar …
Segel Sällskapet Gäddviken har sitt ursprung i den klubb av konfirmander, kallad Pastorns Gossar, som 1899 bildades av den kände prästen Ernst Klefbeck, pastorsadjunkt i Katarina församling och från 1917 kyrkoherde i Sofia församling. I klubben ägnade hans f.d. konfirmander sig åt sport och idrott av olika slag, ofta ute vid Källtorpssjön i Nacka. 1908 blev man medlem i Riksidrottsförbundet och 1912 byttes namnet till Sim- och Idrottsklubben Hellas. Några seglare och kanotister inom P.G. hade 1911 ansökt om att få bilda en seglingssektion inom klubben och tog kontakt med Danviks Hospital i Nacka för att få hyra en strandremsa på Nackasidan i den inre delen av Svindersviken för att där ordna brygg- och uppläggningsplatser.
Men enligt en berättelse som jag hittade en avskrift av i arkivet kanske sällskapets ursprung kan föras tillbaka några år.
Pingstdagens förmiddag år 1906 stack en liten kutterriggad, ruffad blekingseka ut från den numera försvunna Tegelviken. Dess färd, som gynnades av en frisk nordan, ställdes till Gäddviken och där blev också dess hamn för framtiden. Ombord voro den gången tre pojkar om respektive 14, 16 och 18 år. De voro bröder och deras namn var Alenius. Bland deras umgängesvänner fanns det en hel del som snart blevo båtägare och även dessa togo hamn i Gäddviken. Båtmaterialet var icke alltid så storslaget. En vettersnipa eller finnbåt med hemsydda ”lappar” av lakanslärft, och så kanoter förstås. Senare tillkommo ”verkliga” båtar och t.o.m. en modern ”30-låda”. En viss organisation uppstod och ”Båtklubben Ruter” var dess namn. En vit vimpel med röd ruta fördes av båtarna åtminstone en sommar.
Det verkliga bildandet skedde dock enligt 1912 års verksamhetsberättelse vid ett möte på Kafé Kulan på Nytorget den 6 april 1911, då man konstituerade sig som klubb med namnet Seglar-Gänget. Medlemsavgiften fastställdes till 1 krona. Avsikten var att söka tillstånd för ett båthusbygge men Danviks Hospital var ovilligt inställt till förslaget. Vid mötet på Kafé Kulan antecknades endast åtta medlemmar men redan första året valdes ytterligare 13 personer in. De båtar man hade var av skiftande slag. Enligt verksamhetsberättelsen för 1912 var 2 båtar av modärnare konstruktion, 10 kölbåtar av olika typer, 1 motorbåt, 1 roddbåt.
Kappseglingsintresset präglade redan från starten klubbens verksamhet och första året anordnades tre kappseglingar. Den allra första gick med start i Nyckelviken runt Fjäderholmarna. I den inbundna volymen med Seglingsprotokoller i sällskapets arkiv kan man läsa:
Sällskapets första kappsegling avhölls å triangelbana den 20:de Aug. 1911. Banan, cirka 5 dist.min., var förlagd å Lilla Värtan, med start och mål vid St. Nyckelviken. Den sträckte sig rundt Fjäderholmarne, utanför där befintliga prickar och seglades två gånger. Godt väder med kraftig nordlig bris och besvärande sjö. Banan seglades medsols. Start kl. 9 fm. Alla anmälda båtar startade.
Därefter följer en uppställning med de sju startande båtarnas namn, ägare, besättning, tiderna för 1:a och 2:a varv och hela banan samt placering.
Den andra seglingen var en stormig historia med start i Vaxholm och i hård nordvind hem till Gäddviken. Av tre startande gick en i mål. I mitten av september arrangerades en distanskappsegling med regatta som avslutning på säsongen. En nattlig distans ingick också, med mål i sundet mellan Kungarna. På söndagen gick banan över Solö fjärd, Oxdjupet, Trälhavet, Vaxholm med mål vid Hästholmen. Vinden var skral eller obefintlig och tävlingen avbröts fram på förmiddagen. Seglar-Gängets första årsberättelse ger en målande bild av avslutningen:
Nu om aftonen skulle ”S.G.” ta farväl av sommaren. Det skulle börja med s.k. ragata med bogsering. En båtlast med kvinnfolk hämtades någonstans och placerades ut i båtarna. Kl. 6 började kulörta lyktor hissas och ge färgprakt i skymningen. Musiken samlar sig i ”Flugan” och hela långa raden länkas samman till bogsering. Främst ligger en motorbåt och stånkar. Allt klart ! Framåt i maskin och hela ”S.G:s” eskader drages sakta in i Svindersviken. Musiken spelar, lyktorna gunga, ljus och eldar, skratt och sång. – Det är ”S.G:s” regatta. När alla äro vid bryggan sättas hurrorna på. Bord dukas på planen, lyktor i träden, ”bälgaspel” och ”knarplåda”. Kaffe med dopp och stora buteljer bredvid bordet. Surr och dans, glädjen högt i trädtopparna. ”S.G.” tar avsked av sommaren 1911.
År 1912 fortsatte kappseglandet med tre kappseglingar och tre eskaderseglingar. Klubben fick också ett enkelt klubbhus då en medlem lånade ut ett gammalt lusthus. Från 1913 seglade man under egen standert, densamma som dagens. Att världshändelserna kunde påverka livet i Gäddviken återspeglas i berättelsen för 1914:
Den traditionella triangelkappseglingen skulle avhållas den 2:dra Augusti men uppsköts till den 9:de. Så slog en människa ihjäl en annan i den tämligen obekanta staden Sarajevo, sedan blev det krakel i hela Europa och viken låg tyst och öde. Seglingar och skivor torkade in. Den 4 oktober blev det dock samling igen kring en sillfrukost varefter man började ställa upp sina båtar på land för att vila till nästa säsong.
År 1915 bestämdes att namnet skulle vara Segel Sällskapet Gäddviken och medlemsantalet hade då ökat till 41. Båtarna var 25 till antalet, varav fyra mer moderna. Hamnen förbättrades genom schaktning och breddning av planen för uppläggning och en ny slip med vagn anlades. Men markägaren måste så småningom ha tröttnat på sällskapets självsvåldiga verksamhet och hösten 1916 förbjöds användande av hamnen och all uppläggning av båtar. Konkurrensen om utrymmet hårdnade då det intilliggande varvet fyllde viken med gamla skutor och pråmar. Efter ansökan och förhandlingar med direktionen för Danviks hem kunde sällskapet i december 1916 skriva kontrakt och för en årshyra om 150 kr disponera 4000 kvm mark och vattenområde på vikens östra sida.
Så började det, men fortsättning följer
Arkivarien
» del 2
